Dag 37

Det bästa sättet att upptäcka den här staden är att göra 40.000 flygblad och dela ut dom i folks brevinkast. På så sätt får man ta del av creme de la creme Berlin! Alla sjukt fina innergårdar, sletna trappuppgångar och knasbyggda små hus. Om du inte tar dig in så kan du ringa på hos random person genom porttelefonen. Har du tur står en tysktalande kamrat vid din sida som kan klargöra vad ni gör där. I annat fall får du säga "Öhh....yeah, hello...öhhh...." och hoppas att nån av ren barmhärtighet öppnar dörren. Smita in med någon som bor där är ju ett annat sätt. Hur som, skoj var det!! Och en sjukt bra början på dagen med en soldisig vårmorgon.

Vi fick träffa pappa Sötsnällpaj. Man kan dock ställa sig lite frågande till hans föräldraskap då Syster trillade över en trotoarkant och föll som en liten 5-åring rakt pladask på magen. Istället för att hjälpa henne, vilket jag som storasyster fick göra, skrattade han. Mycket. Och frågade om hon var en av "the local crazy people". Fast han var ändå gullig. Liksom road på ett hjärtligt och snällt sätt.

På kvällen var syster lite på vift, men det får hon själv berätta om. Jag ska berätta om att mitt liv tagit lite av en ny vändning, jag har hittat mitt kall här i livet. Jag ska bli jävlar i mig bäst på att hoppa hopprep!!! Max som bor här är gammal boxare och kom med konkreta tekniktips- perfekt! Ska träna varje dag. Jeden Tag!




Håll till godo med bilderna, är inte så himla lätt att fejka hopp-bilder på egen hand...


Nej jag är inte självmordsbenägen, bara tycker det är mys att sitta i fönstret