Dag 36

Idag frågade vår sambo Hundkvinnan vad vi egentligen gör i Berlin eftersom vi alltid sitter vid datorn, det kan vi ju göra var som helst. Det är sant. Vi svarade att vi faktiskt håller på med kreativa saker. Det är inte helt sant. Sen kom vi in på att spekulera om vår egna död, hur en begravning skulle kunna se ut och så. Jag frågade syster om hon skulle komma på min begravning och hon svarade "Du, jag skulle ordna den!" Va fint tänkte jag och frågade vilken mat och musik hon skulle välja. Maten fick jag inget svar på och på frågan om musik svarade hon Coldplay.....Jag tycker typ en låt är bra men det är inget vi ens diskuterat. Besvikelse, insikten om att jag verkar känna henne så bättre än hon känner mig...Jag kunde direkt säga "Linsgryta, för du lärde mig uppskatta det, och knutna nävar, lady gaga och fattig tjej såklart!" Betyder det här att....att hon inte älskar mig på samma sätt som jag älskar henne? Att alla barnplaner och snack om giftermål bara är tomt bekräftelseprat? Näääääe, det vore ju helt sjukt!!

Okej, en jobbig insikt avlöstes av en annan. Pappa är inte vår pappa. Han är en riktig man och det är sannerligen ingen komplimang. Gör inget, vi har hittat en ny. Och han har ett namn- "Snällsötpaj". Han tar upp frågor om sexism och är intresserade av vad vi gör och allt sånt faderligt. Enligt snabb beräkning borde han ha varit kring 12 år när jag kom in i världsbilden, men sånt jämnar ju ut sig med tiden. För 15 år sen skulle vi aldrig kunnat vara polare men nu är ju situationen annorlunda.

Rolig grej, i skrivandets stund kommer Hundis in och frågar vad vi gör. Berättade om bloggen. Hon undrade vad vi skriver om eftersom vi aldrig gör något och gav tipset att vi borde skriva om henne. "Berätta nåt nytt Dog lady!!" sa vi.

Slutligen, systerskap och solidaritet- DET är fint på riktigt! Idiotmän lurar fan i mig i varje vrå. Ibland glömmer man det och tror att bara för att en snubbe kan sin klassanalys så vill han även aktivt bekämpa patriarkatet. Det ÄR inte så!! Därför måste vi systrar hålla ihop och agera fackförening, jobba direkt där problem dyker upp och stötta varandra. Om inte vi tillsammans kräver den respekt vi förtjänar, vem fan ska göra det då?