Klockan är iof 14.59 men jag ligger kvar i sovsäcken och har inte krypit ur den ännu. Istället lyssnar jag på Christer i P3 och jag är lite kär i Morgans och Chrsiters gulliga röster. Morgans små kusiner är helt jävla bäst. 7 och 11 år och redan så coola, de gillar att spela våldsamma TV-spel där man kan gå på strippklubbar och tycker att det är fel å säga att rosa är en tjejfärg och blå en killfärg. Det är alstå inte bara SVT-play som ger oss den dagliga svenska populärkulturella dos, även Svensk Radio går bra att lyssna på när man är på sin stora utlandsresa. Perfekt!
Idag ska vi ut i vimlet och åter igen försöka oss på att gå på ett möte med främlngar. Förra gången tog den svenska blygheten över våra politiska ambitioner och vi stack hem istället för att prata med farliga tyskar. Men denna gång ska vi ju bara sitta och lyssna på viktig information angående Reclaim Tempelhof . Forsätter skriva lite mer sen - syster min kommer hem från träningen, måste äta frukost innan - annars blir hon arg.
Hallåvafan, frukost är dagens viktigaste måltid! Lite frisk luft och rörelse har ju sällan dödat heller så vi spatserade längs Rigaer strasse, lämnade lite flygblad och käkade på Fischladen. Vårt älskade Fischis!! Har inte varit där sen i somras, und warum nicht kan man ju fråga sig? Nåja, väl där hade vi den kvalitetstid som vi hade lovat varandra. Det är mkt vi behöver gå igenom nu, stora saker på gång. Vi har nämligen funnit den far som vi aldrig har haft! Han håller till i huset, är lång, snäll, politisk, trygg och har lockigt hår. Vi är osäkra på namnet men för oss är han Papsi! Vi tänker oss en snabb adoption, lite av ett mål innan vi drar. Han ska komma upp till Malmö och ta med sig sprit till våra stödfester. Och såklart se hur vi har det, kanske hjälpa till att bygga loftsäng och se till att vi har mat. Vi har ännu lite kontaktsvårigheter, men ibland verkar han känna igen oss och heja så vi är absolut på rätt väg i vår relation. I svåra stunder påminner vi oss själva om att blod faktiskt är tjockare än vatten! Vår pappakontakt har varit värd all väntan, och insikten om att vi är systrar på riktigt är fantastisk! Nu kan man ju tycka att det här är lite av ett psykobeteende, men utgår man ifrån att det mesta är konstruerat så är allt helt logiskt och på riktigt. Saken är att vi har trissat upp varann till den grad att vi blir blyga när vi ser honom och väldigt bekräftade när han ger oss den minsta uppmärksamhet. Vi kommer att umgås i helgen, tjohooo- pappahelg!!!!
Okej, nu till ngt kanske ännu större. VI SKA HA BAAAARN!!! Det är sant! Pappa ska äntligen bli morfar. Vi vill ha en baby-kollontaj på riktigt.
Först funderade vi på adoption men eftersom det lämnar en imperialistisk eftersmak så får syster PK göra sitt på krogen. Vi går även i giftastankar, såklart! Det hela ska ske i en klosterruin (ja det var ju inte utan att man blev inspirerad igår) på den skånska myllan. Bröllopsfesten ska symbolisera vår fina vänskap. Vi får bestämma ett band var. Så det blir crust och Fattig tjej. Okej, nu ska vi gå o tvätta och fundera över babyns namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar